Avantasia, med frontmannen Tobias Sammet (Edguy) är tillbaka med sitt tionde studioalbum, Here Be Dragons via Napalm Records. I vanlig ordning ger sig Avantasia även ut på Here Be Dragons – arenaturné med start i mars 2025 för att fira albumsläppet .
Jag kommer ihåg när jag först ordentligt introducerades till Avantasia, med skivan The Scarecrow från 2008. Jag hade förvisso säkert hört låtar som Avantasia och Farewell från debutalbumet (2001), men det var först vid The Scarecrow som jag kom att bli en gediget fan av Tobias Sammets konstellation Avantasia. Fram tills det albumet var det Edguy som gällde, speciellt eftersom de några år tidigare (2006) släppte Rocket Ride, vilket på ett perfekt sätt blandade hårdrock, power metal och en gnutta humor. När jag då hörde The Scarecrow, herregud vad jag blev betuttad. Produktionen, kompositionerna, de olika gästerna, dynamiken och den högexplosiva pampigheten. Jag blev inte mindre hänförd när DVD:n The Flying Opera: Around the world in 20 days (2011) köptes hem. Skicklighet på hög nivå, stora legendariska namn som gästade och som alla kompletterande Tobias Sammets röst och vise versa. Avantasia (Tobias Sammet) har under sin karriär fått ur sig en drös av världens bästa power metal/metal-opera plattor någonsin. Exempelvis, utöver de tidigare nämnda, Angel Of Babylon (2010), The Wicked Symphony (2010) och Mystery Of Time (2013). Egentligen har väl Avantasia aldrig fått ur sig ett dåligt album. Varför? Jag tror mycket sitter i Tobias Sammets icke befinnande rädsla för att våga experimentera och utvecklas. Samtidigt som han behållit vad Avantasia är och vad som funkar i den konstellationen.
Utöver de fantastiska låtarna som Avantasia har fått ur sig under åren, är konstellationen givetvis känd för att ha haft några av världens bästa sångare och tyngsta namn i branschen i form av gästsångare på sina album/under sina turneer. Bara titta på denna lista..
Gästartister under åren:
Michael Kiske (Helloween, Unisonic, Place Vendome)
Jørn Lande (ex-Masterplan, Jorn)
Bob Catley (Magnum)
Ronnie Atkins (Pretty Maids)
Eric Martin (Mr. Big)
Alice Cooper
Joe Lynn Turner (ex-Rainbow, ex-Deep Purple, ex-Yngwie Malmsteen)
Dee Snider (Twisted Sister)
Geoff Tate (ex-Queensrÿche)
Marco Hietala (ex-Nightwish, Tarot)
Hansi Kürsch (Blind Guardian)
Floor Jansen (Nightwish)
Candice Night (Blackmore’s Night)
Tim “Ripper” Owens (ex-Judas Priest, Iced Earth)
Klaus Meine (Scorpions)
Bruce Kulick (ex-KISS)
Det är imponerande hur väl Tobias Sammet samlat ihop namn på sina album under åren. Och inte bara vilka gästartister han fått ihop, utan också hur väl han skrivit låtar som passar sin egen sång tillsammans med de olika gästartisternas partier.
Men nog om det förflutna, låt oss blicka framåt eller vända blad som vår heliga kung (kungen) skulle uttrycka det.
Det nya albumet Here Be Dragons börjar med den första singeln Creepshow. Helt klart det spår på albumet som är mest catchy. På gränsen till melodisk hårdrock/pop och jag älskar det. Refrängen sätter sig direkt på hjärnan och denna kommer att bli riktigt farlig live. Det är både svårt att sitta still och att inte sjunga med. På detta spår infinner sig inga gästsångare, även om man ett tag kan tro att det är en annan sångare på vers 2. Tobias tanke var att Gene Simmons (KISS) skulle gästa denna låt. Eric Singer (KISS) som spelar på Scarecrow albumet fick den skickad till sig av Tobias och visade den för Gene. Kiss manager Doc McGhee (ja, samma människa som anordnade Moscow Peace Festival som stod för nykterhet och drogfrihet, men hade Ozzy Osbourne som en av Headliners. Som dessutom bara gjorde det som ett PR-trick, då han själv åkte dit i en droghärva. Men alla dessa musiker är ju nykter nu, Mötley Crue, Skid Row, Ozzy, Bon Jovi.. Jodå, du vet att..), skulle höra av sig, men gjorde aldrig det. Sången som Tobias spelade in specifikt för att visa Gene vilka partier det var tänkt att han skulle sjunga, där Tobias i inspelningen försökte låta lite som Gene, blev istället det som användes på slutmixen. Därav låter det stundtals som att det är två sångare på Creepshow. Tack till Janne Mattsson för insynen i detta i din exemplariska intervju i SRM #2, 2025.
Därefter följer låten Here Be Dragons. Läckert intro och stråkarrangemang. Denna låt infinner sig Geoff Tate på som gästsångare. Geoff har tidigare gästat låtar som Scars (A Paranormal Evening With The Moonflower Society, 2022) och Alchemy (Moonglow, 2019), för att nämna några. Refrängen är stor och Geoff passar i vanlig ordning röstmässigt tillsammans med Tobias. Det finns en bra tyngd i låten som möter lite av en Mulan (Disney) känsla. Låten är den sedvanliga dynamiska 9 minuter Avantasia låt, där både Tobias och Geoff får ta bra plats. Speciellt Geoff låter riktigt bra. Denna låt kanske inte uppfinner hjulet på nytt, det kanske inte heller är den bästa låten i samma Avantasia kategori, men bra är det ändå.
Sedan kommer låten The Moorlands At Twilight som gästas av Michael Kiske (Helloween, Unisonic, Place Vendome). Om jag räknat rätt, blir detta låt nummer 21 som Michael Kiske gästar på med Avantasia. I vanlig ordning sjunger Kiske löjligt bra och får pipa iväg rejält på refrängerna. Tobias och Michaels röster kompletterar varandra precis lika väl som de alltid gjort i Avantasia. Låten har ett bra driv (all credit till Felix Bohnke på trummor) och refrängen lyfter rejält. Denna kanske inte heller sticker ut kontra de senare plattorna och de låtarna som Kiske gästar, men det är en riktigt bra låt. Möjligtvis lite för lång och bristande på oväntade händelser i låten.
Härnäst, helt klart bäst på albumet, kommer The Witch. Här gästas låten av vår svenska Tommy Karevik (Kamelot, ex-Seventh Wonder). Denna låt har allt du vill ha av Avantasia. En riktigt bra catchy refräng som sätter sig på hjärnan, en blandning av den lättare melodiska och den tyngre progressiva metallen. Tommy sjunger fantastiskt bra och Tobias har verkligen skrivit låten som att det skulle vara en fusion mellan Avantasia, Kamelot och Seventh Wonder. En given publik-befriare live.
I låten Phantasmagoria visar Ronnie Atkins (Pretty Maids) var skåpet ska stå (i Danmark uppenbarligen). Denna låt har en känsla av äldre Avantasia som möter de nyare albumen. Refrängen är medryckande och Ronnie sjunger riktigt bra i hela sitt register, både cleant och i de mer distinkta partierna. Bra driv i låten med starka hooks. Uppskattar längden på spåret. Sedan första gången Ronnie gästade Avantasia har han i min bok blivit lika viktig för bandet som Michael Kiske är, samt som Jorn en gång i tiden var.
Bring On The Night med Bob Catley är precis det man förväntar sig, en fusion mellan Magnum och Avantasia. Precis så här vill man att den duon ska låta. Melodiskt, pampigt och stort! Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Synthslingorna och markeringarna efter refrängerna är löjligt snygga. Det känns modernt men framförallt nostalgiskt, då denna låt verkligen skulle kunna vara en Magnum låt på 80-talet. Denna är en av många låtar där Tobias Sammet visar vilken fantastisk låtskrivare och kompositör han är. Bob Catley sjunger också helt fantastiskt, kan man tro att han är 77 år?!
Härnäst kliver Tobias tillbaka till att “bara” sjunga själv på spåret Unleash The Kraken. Precis som titeln antyder så är det ett rejält kraftpaket som vi lyssnare får. Full fart från första början. Riffet känns lite Invoke the Machine från The Mystery Of Time (2013). Tobias visar verkligen på sin range här och det känns som han pushat sig själv sångmässigt på denna. Låten skulle absolut kunna ha varit med på The Wicked Symphony plattan (2010) på sidan av Wastelands, Scales of Justice och States Of Matter. Refrängen är kraftfull och jag gillar verkligen att Tobias lägger lite mer edge på sången, det känns lite mer Edguy i form av albumen Rocket Ride och Hellfire Club. Gillar starkt överraskningarna i låten också, hur det bryter av efter den andra refrängen och hur vi får blast beats under låten. Lekfullt och bra. Den enda kritik jag har gällande låten, är att även om den är riktigt bra med endast Tobias, hade den inte varit bättre med flera gästsångare?
Sedan går vi tillbaka till att få höra en gästsångare på låten Avalon. Introt och refrängen känns lite flörtig till låten Primo Victoria av Sabaton. Gästsångerskan som vi finner här är Adrienne Cowen (Seven Spires). Även om Adrienne är en fantastisk sångerska, både i högre clean sång och även i growl, måste jag kritisera att jag många gånger har svårt att tyda vad hon sjunger på låten i de högre tonerna. Det är som att hon inte riktigt artikulerar och fraserar när hon går upp i de högsta tonerna. Det kan givetvis vara lite präglat av mix/produktionen. Men jag hör vad Tobias sjunger tydligt.
Näst sista låten på albumet är Against The Wind med vår käre Kenny Leckremo (H.E.A.T) på gästsång. Det är mycket som faller rätt i denna låt, allt ifrån riffet i introt/verserna, till hur väl Kenny och Tobias funkar ihop röstmässigt. Refrängen är riktigt stark och sättet som verserna är skrivna på är bara örongodis. Kenny visar verkligen vilken kraft att räkna med han är. Han får till en bra nerv i verserna med både tryck i rösten och med en snygg dist här och där. Jag gillar känslan som förmedlas hos både Tobias och Kenny samt i texten. Den pendlar mellan melankoli och sträck-på-ryggen-känsla. Kul att höra Tobias och Kenny på samma låt igen, jag kommer ihåg hur coolt det var när Tobias gästade H.E.A.T på låten Black Night från H.E.A.T´s andra platta Freedom Rock (2010).
Sista låten ut heter Everybody’s Here Until The End och den gästas av Roy Khan (ex-Kamelot). Detta skulle också kunna vara en låt som Bob Catley skulle gästa, då den har en väldig Magnum känsla över sig. Kraftiga Always (Bon Jovi) vibbar på verserna, framför allt under andra versen. Fin melankoli i denna låt också.
Sammanfattning:
Det är bara att åter konstatera vilken fantastisk låtskrivare och kompositör Tobias Sammet är. Han har en bra känsla för vilka låtar som funkar för vilka sångare. Det är också värt att konstatera vilken hög lägsta nivå Avantasia besitter. Denna plattas styrka tycker jag infinner sig i att det är kortare låtar generellt och även färre låtar kontra tidigare album. Det blir lite mer all killer, no filler över det hela. Vi har dock gått ifrån att flera gästartister kan gästa på samma låt, vilket både kan vara positivt och negativt. Det krävs ju såklart rätt typ av låtar för det och jag tycker att Unleash The Kraken skulle kunna ha varit en sådan låt, där exempelvis Kenny och Ronnie skulle kunnat ha gästat tillsammans med Tobias. Istället får den specifika gästsångaren stå i fokus på sitt respektive spår tillsammans med Tobias. Jag skulle vilja säga att denna platta är en av de mest stabila plattor som Avantasia fått ur sig sedan The Mystery of Time. Givetvis finns det extremt starka låtar på plattorna mellan Mystery och denna, men genomgående är nog denna en av de starkaste.
Artist: Avantasia
Album: Here Be Dragons
Skivbolag: Napalm Records
Releasedatum: 28/02/2025
Betyg:
