Eller gör hon?
Jag skulle kunna säga att jag var så jäkla cool och hängde med en massa band och så på 90 talet och ja jo.. Jag var nog inte så cool. Jag hade hip hop byxor och Nine Inch Nails tröja och jag hängde på Balsta musikslott där jag i och för sig träffade en jäkla massa häftiga musiker och band men jag hängde inte med dem. Det skulle jag inte kalla det för.
MEN. Jag hade ett gäng polare där. Och jag hängde i deras replokaler och något hände liksom i mig då. Jag fastnade hårt för de snabba gitarrerna, de smattrande trummorna och basen. Jag älskade basen!! Jag kunde sitta och sova lutad mot en stärkare och de garvade så de tjöt när de slutade spela och jag vaknade. En yrvaken fjortis tittar upp bakom stärkaren och inser att det är alldeles för sent på kvällen egentligen. Tiden innan mobilerna när mammorna inte kunde ringa oroligt var femte minut efter senaste hemmatiden.
Jag tror inte cool var vad min klasskamrat tänkte när hon vattenkammade mitt hår och tvingade av mig min skinnjacka för skolfotot i gymnasiet.
Var hittade jag musiken jag älskade mest då? Jag hade en killkompis i skolan som redan i sjunde klass hade sjukt långt och snyggt hår som spelade in blandband åt mig med diverse metal. Jag hade dessutom turen att ha en skivaffär i stan som hette Plattformen där ägaren Hugo alltid visste precis vad jag ville ha och vad jag skulle älska. 9 gånger av 10 hade han helt rätt. Det var allt från Cradle Of Filth till Malmköpingsbandet Leukemia och Pain of Salvation. Det var Nine Inch Nails, Paradise Lost och det var Machine Head. Det gled över till Dismember, Satyricon och Slayer och hela världen öppnade sig.
Jag lyckades träffa Hugo från plattformen några gånger på tauteringsmässan i Norrköping och det var helt underbart. Vi såg varandra och började nästan skratta båda två innan vi började babbla som om ingen tid gått.
Jag var tillsammans med en gitarrist som sjöng ungefär som en trött volvobroms vilket vi tyckte var det coolaste på länge. Vi diskuterade musik, vi spelade musik, vi skapade musik, vi levde musik! Och i huvudsak var det metal. Det gick inte en dag utan att vi lyssnade på och läste om musik. Jag jobbade med musik och roddade och vaktade utrustning när det var spelningar i stan.
Sen kom det torra vuxenlivet och även om det spelades musik konstant så blev det kontor och lite trista Cityfester som tog all plats. Eller??
Nejdå. Det har varit konserter, festivaler och bra hörlurar rätt igenom och till sist hamnade jag här. Och vem hade trott att tjejen med vattenkammat hår och Cradle of Filth tshirt på skolfotot skulle sitta och diskutera sambandet mellan världsläget och skräckfilmer med Dani Filth?
90-talet formade en hel generation av metalheads och det gör mig lycklig när jag öppnar mailen och det finns oändliga källor till ny metal. Så häng med oss här på Metal Sundays så lovar jag att försöka förmedla så mycket ny musik som möjligt! Och kanske en dänga eller två från 90-talet!