Det är ett etablerat gäng musiker och en relativt ny stjärna som ska etablera Wycked Angel på den redan starka Svenska Melodic Rock himlen. Undertecknad är spänd på att få höra helheten då det promokit på fem låtar som är utskickat indikerar något mycket lovande.
Mathias:
Presentera bandet för oss kort.
Basse: Tjena Mathias! Kul att ni vill göra en intervju med oss och extra kul att du gillar låtarna! Wycked Angel är ett nystartat melodic rock/hårdrocksband. Det består av mig, Basse som spelar elgitarr tillsammans med Euge. Adde på trummor och Kriss på bas. Frontar och sjunger gör JJ. Hon sitter här bredvid och svarar på frågor.
Mathias:
Ni berättar att det var en Karaoke som avgjorde att JJ skulle fronta bandet. Fanns det ett band innan eller var det ögonblicket där det blev ett band?
Basse: Det var i just det ögonblicket då jag visste att jag var tvungen att börja skriva låtar som JJ kunde sjunga på. Tänker att vi delar lite av hur det gick till när bandet startade. Tidigare jobbade JJ som bartender på Rockbaren i Göteborg och hade hand om vissa av deras Karaokekvällar. Jag hörde henne sjunga för första gången och blev blown away. Vilken jävla pipa, tänkte jag. Där och då kom startskottet för skivan. Det började med att jag skrev låten ”Intensifier” där jag och JJ testade att spela in sång på låten i sovrummet. Sen blev en låt två, två blev tre. Och ja, det gick lite överstyr som det lätt kan göra när en musiker får feeling.
JJ: Vi insåg att vi behövde spela in sång till låtarna någon annanstans för att slippa den klagande grannen så vi fick tag i Adde som Basse tidigare spelat tillsammans med. Jag spelade in sången i hans studio, Ilumnirec Studios. Adde kände att han ville testa lägga trummorna före min sång för att man skulle få lite mer feeling (och jävlar vad rätt han hade!). Han spelade in trummor, frågade om vi behövde trummis, och vi sa självklart: ja. Sen har både Basse och Adde varit på mig under inspelningen av sång. Jävla krävande gubbar! Jag hade inte spelat in i studio förut, så det var lite nervöst första gångerna vi var där. Jag kan fortfarande höra Adde skrika ”AGAIN” medan han trycker på inspelningsknappen.
Basse: Jag fick höra att Kriss, som både jag och Adde spelat med tidigare nyligen pausat sitt growlande och övergått till att börja spela bas istället. Adde hade ett telefonsamtal med Kriss ifrån studion, visade honom materialet varpå Kriss svarade ”fuck yeah” och sen var även han ombord! Kriss är en jävligt driven snubbe, vilket gjorde honom till ett bra tillskott! När vi efter inspelningen skulle skicka albumet för mixning fick vi tag på Euge som Adde spelat med i Cyhra tidigare. Han förstod direkt hur det skulle låta och fullkomligt nailade soundet som blev Wycked Angel. Jag hade en vision av hur mixen skulle låta och förberedd på att komma med synpunkter och tillägg. Men redan första testmixen tystade mig helt. Euge har bra jävla koll på hur sån här musik ska låta. När han efteråt frågade om vi var i behov av en gitarrist till då han gillade musiken så mycket var svaret självklart. Så blev bandet till i korta drag.
Mathias: Sunset Strip nämns i promokitet som jag fått tillgång till. Är det den ultimata referensen för er musik?
Basse: Det är helt klart många partyrocklåtar på vår kommande skiva, och vi älskar ju neon och medveten cheezyness, så why not?
Mathias: Ni kör på artistnamn som var vanligt i slutet av 80-talet finns det en anledning till att välja artistnamn och inte köra på sina vanliga ”Svensson”-namn
JJ: Haha. Det var ingen egentlig tanke med det, det bara blev så. Basse har kallats Basse sedan han var liten, ”JJ” stod på min profil på Facebook, Adde är bara Adde och Euge är finsk. Tror det närmsta artistnamnet är ”Kriss Panic”, och i ärlighetens namn har han sagt att han heter det så länge att jag inte minns vad han egentligen heter. Om sena 80-talet är tydligt i musiken går det även att höra tydliga metalvibbbar i de ”tuggande” gitarrerna och gitarrslingorna. Inte minst i en låt som Intensifier.
Mathias: Hur har ert sound formats i skrivprocessen?
Basse: Alla låtarna på plattan har skrivits av mig. Och jag har tidigare mest spelat melodic death metal så det blir ju naturligt för mig att skriva på det sättet. Det kan nog oundvikligen ha slunkit in inspiration från ”the Gothenburg sound”, Children of Bodom eller andra metalband i dessa låtar även om soundet såklart är helt annorlunda. Jag har egentligen inte lyssnat alls så mycket på 80-talsmusik tidigare. Såklart har man hört alla de största hitsen, men under låtskrivandet försökte jag att inte lyssna för mycket på genren för att hålla materialet på skivan fräscht.
JJ: Jag går inte en dag utan att lyssna på Dio eller Wasp!
Basse: Jag fick läsa på lite kring hur man skrev och spelade in låtar på 80-talet. Ta en sak som syntharna till exempel. Polyfoniska synthar började komma och man kunde plötsligt ha 6 röster samtidigt, vilket man såklart använde så ofta det gick för att flexa. Den ackordfärgningen blir liksom synonym med 80-talsmusik, för mig i alla fall. Många av våra låtar har en Juno 60 i sig. Jag bara älskar ljudet i den! Gitarrerna skulle ha extra allt, overdrives, delays och choruses. Allt på en gång! Med gain maxad till 11. Varenda virvelslag skulle få det att skaka och kittla till i grenen. Det är såna saker som har gjort skapandeprocessen otroligt rolig och charmig. Man har kunnat experimentera med ljud och ha kul, samtidigt som man gör något seriöst och bra. Ta låten ”Tonight” som exempel. Om du lyssnar strax innan refrängen hörs både en Theremin följt av en 80s toy laser gun som jag skapat stämningseffekter av. Bara såna saker! Texterna har nästan 50/50 skrivits av mig och Thomas Van Shaw ifrån Danger Avenue som är min svärmors gubbe. Han har varit ett stabilt bollplank under hela låtskrivarprocessen. Sen har även en vän till mig, Scott Crooker hjälpt till med både stämsång och editering på skivan.
Mathias: Den förutfattade meningen för mig när jag såg er logga, Wycked Angel, och även namnet är att ni skulle vara ett sleezeband, men så är ju inte alls fallet. Hur tog ni namnet och hur skapades loggan?
Basse: Nej, sleaze är det ju inte riktigt. Vi ville ha ett namn som antyder att vi har frontkvinna. Namnet kom under ett av våra möten i studion. Vi satt och spawnade idéer och Kriss kom med både förslaget på namn och en design till loggan. Alla var överens direkt!
JJ: När det kom till logga fick vi hjälp av Rob Westin som även tog våra promobilder. Han finputsade designen och i fråga om färgsättningen var vi överens om vilken vi skulle köra på direkt. Det var knappt ens en fråga. Den kändes så jävla rätt!
Mathias: Ni har precis genomfört ett showcase för branchsfolk. Vad tar ni med er ifrån kvällen?
Basse: Det var ett skitbra event för oss. Eventet var i en väns showroom/biograf ”Starwars-bion”. Ägaren har gått lätt bananas med sin Star Wars-inredning i lokalen. Sjukt häftig lokal! Själva lyssningen skedde inuti biografen där det är ett fantastiskt bra ljud. Vi hade ett enklare frågeformulär med oss där folk fick tycka till om låtarna på skivan under tiden då de satt och lyssnade.
JJ: Feedbacken har varit väldigt bra! Både gällande låtar och upplägget under pre listening eventet. Där gör vi fler grejer framöver, helt klart! Ni som kom är bäst!
Mathias: Några överraskande kommentarer/reaktioner under kvällen?
Basse: Många blev blown away på plattans första spår (Intensifier), både gällande låt och produktion. Folk visste liksom inte alls vad de hade att vänta sig, och det var häftiga första reaktioner.
JJ: Vi hade i bandet diskuterat vilka låtar som skulle bli aktuella som första singel. Det stämde någorlunda överens med vad formulären visade men vissa resultat överraskade oss. Vi kommer att ta den röstningen i beaktning nu när vi ska bestämma första låten att släppa. Skitbra inputs.
Mathias: Är det inte risk att alla på plats på ett showcase påverkar varandra och att ni får enhällig feedback, vad har ni för erfarenhet av detta?
Basse: Nu körde vi folket 8 i taget inne i bion som är helt isolerad, och alla satt på varsin (överdrivet skön och stor) plats. Vi samlade därefter in resultaten innan nästa grupp gick in. Visst finns det risk att man påverkas av varandra, men det jag såg var folk som genuint lyssnade och försökte tänka själva. Svårigheten låg nog snarare i att de som var där endast fick lyssna på varje låt en gång, och då blir det ju klurigt att jämföra dem.
Mathias: Är hela plattan klar?
Basse: Japp! Hela skivan är mixad och mastrad av vår gitarrist Euge Valovirta. Det är 10 spår på skivan och vi har försökt få en bred variation i låtarna men med bibehållet tema.
Mathias: JJ’s ton har fått mig att tänka lite på både Thundermother och The Gems men att er musik har mer power i ert sound. Känner ni själva att det finns några tydliga referenser för ert band?
JJ: Tack för de fina jämförelserna! Vad kul, vi gillar power! Haha! Oh, den är svår. Det är tydliga 80-talsvibbar i låtarna, men referenserna får nog lyssnarna avgöra. Jag vet inte riktigt. Folk har sagt till mig att vi låter som tidiga Doro, Heart och Pat Benatar fast något modernare och hårdare. Det är skitkul att bli jämförd med så mäktiga band.
Mathias: Vad är planen kring att släppa er musik framöver?
JJ: Planen är att vi ska släppa en första singel i november. Vi ska bara slåss om vilken först! Albumet med alla 10 spår är tänkt att släppas nästa år.
Mathias: Och att spela live?
JJ: Det kommer vi självklart att göra! Så fort vi släppt en första låt så ska det bokas upp spelningar utav bara helvete!
Mathias: Det sista ordet överlåter jag fritt till er i form av varför man inte ska missa Wycked Angel!
Basse: Man ska inte missa det för att vi har en jävligt bra skiva helt enkelt! Catchiga hooks, ett rivjärn till sångerska, gitarrshred och trummor fläskigare än den fetaste av grisar. Det är musik som gör en partysugen, varm och lycklig. Som en riktigt god öl.
Mathias: Tack för ni tog er tid jag kommer följa er med spänning framöver!
JJ: Tack själv! Och jag hoppas att du har möjlighet att komma förbi om vi kör något mer event!
