Skip to content
ROCKBLOGGEN

ROCKBLOGGEN

Ready To Rock!

  • Hem
  • Nyheter
  • Recension
  • Intervju
  • Festival
  • Fotogalleri
  • Konsert
  • Toggle search form

Recension av Iron Saviours skiva: ”Deathbringer”

Posted on 2026-11-112026-11-11 By Marie Mathiasson

På åttiotalet dök det upp ett tyskt band som jag med all säkerhet kan påstå började som ett Trash Metal band. Deras namn… Ja, det var ju Helloween. På deras första skiva sjöng Kai Hansen. Två hyllade, klassiska album senare, (De flesta vet nog vilka jag menar, om inte annat så är det bara att gooogla). Dessa två album, där Kai Hansen gick över till att ha mer fokus på sin gitarr och lämnade över micken till en viss Michael Kiske har hyllats för att vara startpunkten för genren Power Metal.

När gitarristen och sångaren Piet Sielk drog igång Iron Saviour och deras första självbetitlade album släpptes 1997, så fanns Kai Hansen med i laguppställningen. Nu har många månvarv passerat, ett gediget antal skivor finns att förgylla sina öron med. I alla fall om de blir lätt euforiska när det kommer till Heavy Metal /Power Metal. Ett antal medlemmar har kommit och gått. På trummor fanns en gång i tiden Thomas ”Thomen” Stauch från Blind Guardian. Även snabbfotade Dan Zimmerman, känd från Gamma Ray, som startades av Kai Hansen och som sedan började spela trummor i Freedom Call var också medlem i bandet. Hmm, ser vi ett mönster här. Ja, kanske…ett knippe hård och glädjefylld tysk Power Metal historia och jag är den evigt tacksam.

Om ett bara ett bara dagar släpps Iron Saviours nya platta ”Deathbringer”. Bandet fortsätter träffsäkertpå den inslagna vägen och efter att kört några genomlyssningar fylls mitt hjärta av den snabba, melodiska Power Metal som byggts på stadiga grund i tonerna av klassisk Heavy Metal, som tex. Judas Priest . Vill man vara negativ går det väl enkelt att säga att det inte är ett band som uppfinner någonting nytt. Men i mitt Universum kan det det välkända innebära en trygghet. Styrkan för mig i just Power Metal är ju de magnefika trummorna som bara dundrar på och skapar energi. Kraftfulla refränger, snabba gitarrharmonier och den där omisskännliga känslan av hjältedåd som blivit bandets signum.

Låtarna ”Back From The Fires Of Hell” och ”Dawn Of Deliverance” signalerar atmosfär som balanserar mellan science fiction och fantasy som inte tar upp drakar, enhörningar och alver som annars är vanligt i Power Metal sammanhang. Sångaren, gitarristen och låtkompositören, Piet Sielck har en gedigen, rättfram stämma, mer åt tradionell Metal än de ljusa falsetttösterna som många förknippar med undertecknads favoritgenrer. Men han är riktig klippa som vet hur man skriver låtar som passar i ett Universum av dånande och mäktig Power Metal. De övriga i bandet hanterar med både spelgglädje och styrka sina instrument.

Rent musikaliskt smakar det en stor portion snabb och tung Heavy Metal. Det kryddas sedan med det jag älskar så mycket. Vackra, melodiösa gitarslingor och starka reränger. Alltså det som oftast kännetecknar Power Metal. Jag vill lyfta att det inte inte är så värst viktigt vad man egentligen försöker katogoriserar ett band. Det är möjligt att jag är en musiknörd som gärna grottar ner mig i vissa genrer som får blodet att svalla extra mycket och vem vill inte drömma sig bort till episka äventyr, där du hittar dig själv, din djärvhet och din inre styrka. Så ni får förlåta mig för att att jag slänger med dessa, för de invigda, allsjöns termer. Jag tänker ändå att det hjälper en att beskriva ett band eller en skiva utifrån deras musikaliska uttryck. I slutändan handlar all musik ändå om det du känner, om allt det som börjar virvla omkring i ditt hjärta.

Sålunda är det här är en skiva som verkligen fokuserar på det Iron Savior alltid gjort bäst: Helgjutna melodier, medryckande refränger och välproducerad tysk Metal med rötterna djupt förrankrade hos band som Helloween och Gamma Ray, vilket för mig är helt logiskt.

”Shadows Of Neverness” heter öppningspåret. Ett kort, inledande instrumental stycke som sätter stämningen utan att krångla till det. Sedan tar det fart. Titellåten heter ”Deathbringer” och fastnar med en gång, även om refrängen drar ner tempot en aning. Sedan blir det desto mer driv i ”Light In The Dark”. Härliga gitarrslingor och en refräng jag aldrig vill sluta lyssna till. Texten gör den till en av mina absoluta favoriter. Två andra låtar som snabbt blev mina favoriter är: ”Climbing Higher”. Här har vi mysig allsång och kanske en av de starkaste refrängerna jag hört det här året, och starka bonuspåret ”No Deal”. Den bara växer för varje lyssning. En låt att headbanga till och må bra av. The Creature`s Tale trummar taktfast framåt i mörkret. ”To Boldly Go” är låten som tyvärr känns något slätstruken, trots att den har en riktigt bra refräng. ”Gunslinger” för med sig något lugnare tempo, men med en tyngd som lyfter i takt med att refrängen och rytmen med lätthet bygger upp energi om du vill ha lite ljus i mörkret.

De sista låtarna: ”Never To Yield”, ”Forever And A day” och bonustracket ”Fever” som är en Judas Priest – Cover är inga dåliga låtar, men tyvärr tilltalar de mig inte på samma sätt som övriga spår. Det är synd för det här hade kunnat bli en skiva lika mäktig som albumet ”The Landing” som släpptes 2011. En skiva som är strålande på alla sätt och vis.

Trots det är jag ändå väldigt förtjust i ”Deathbringer”. Jag är övertygad om att det är en platta som kommer att locka deras trogna fans. Kanske deras styrka som jag menar är den perfekta blandningen av melodiösa refränger och upplyftande gitarrslingor och det hårda från Heavy Metal även kan omvända de som ännu inte riktigt hittat till dessa musikaliska, stundtals magiska sfärerna fyllda av kämpaglöd och mod.

Jag hade gärna velat ge plattan en 5:a, men helheten spelar en stor roll. Några låtar drar helt enkelt ner betyget. Den får en jämn 4:a. Och albumet bådar verkligen gott för framtiden och kommande album med musikaliska arbetsmaskinen Iron Saviour.

Artist:Iron Saviour
Album: Deathbringer
Skivbolag: Frontiers Music s.r.l.
Releasedatum: 2026 -11- 23
Betyg:4/5

Bandet består av:
Piet Sielck: Sång & gitarr
Joachim ”Piesel” Küstner: Gitarr
Patrick Opitz: Bas
Patrick Klose: Trummor

Låtlista:
1. Shadows Of Neverness
2. Deathbringer
3. Light In The Dark
4. The Creature’s Tale
5. Back From The Fires Of Hell
6. To Boldly Go
7. Climbing Higher
8. No Deal (bonus track)
9. Dawn Of Deliverance
10. Gunslinger
11. Never To Yield
12. Forever And A Day
13. Fever (bonus track) – Judas Priest cover

Intervju, Nyheter Tags:Albumrecension

Inläggsnavigering

Previous Post: Recension Shogun Mojo/Shogun Mojo
Lyssna på vår playlist: Best Of 2024!
Lyssna på allra senaste avsnittet av Pauline Pousàrs intervjupod Headbangers Call!

Copyright © 2026 ROCKBLOGGEN.

Powered by PressBook Dark WordPress theme

Home>Intervju>Recension av Iron Saviours skiva: ”Deathbringer”
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
  • <
Scroll Up