Onsdagen den 3 november spelade den amerikansk bluesrock-sångerskan och låtskrivare Saria Schorr från Queens i New York på Telefonfabriken i Stockholm.
Det var en riktigt bra spelning, Sari vet hur man äger scenen och hon visade dessutom en väldigt ödmjuk sida under spelning bland annat genom det sätt som hon talar till oss i publiken. Musikerna som hon hade med sig visste hur man spelar och gjorde det väldigt bra. Publiken var inte sen att applådera efter vissa solon, tyvärr tyckte jag att en del av solona blev lite för mycket och för långa. Det spelades solon på gitarr, keyboard och även bas. Jag gillade att även basen fick lite extra utrymme annars känns det som om basister oftast bara finns där. Men vad vet jag det kanske är lite mer av detta när man lyssnar på bluesrock, själv brukar jag inte lyssna så mycket på blues inspirerad musik utan jag brukar vanligtvis lyssna på lite snabbare, hårdare och tyngre musik, men att sitta ner i en inte allt för stor lokal och bara tas iväg av Saris röst, texter och självklart musiken gjorde att det blev en riktigt trevlig och lyckad kväll.
Alla kommentarer som jag hörde i publiken efter konserten var positiva och de jag frågade när jag lämnade lokalen sa också att de tyckte att det var en jättebra spelning och jag kan inte annat än att hålla med.
Inför spelningen fanns följande att läsa: ”Den hyllade artisten Sari Schorr återvänder till Europa hösten 2026 med nytt material från aktuella albumet ”Running Wild” (släpptes den 9 oktober). Här rör hon sig vidare inom bluesrocken, med låtar fyllda av styrka, passion och orubblig vilja. Albumet följer upp framgångarna med Joyful Sky (med Robin Trower, #1 Billboard Blues) och fortsätter samarbeten med musiker som Trower och Jim Cregan. ”Running Wild” kretsar kring erfarenheter som sätter spår med texter som balanserar mellan smärta och hopp, med rötter i bluesens själ och rockens sökande driv.
Tillsammans med sitt band levererar Sari en show fylld av energi, känslor och karismatisk närvaro. Ett dynamiska samspel – mellan tunga, riffbaserade passager till försiktigare, luftigare partier där Saris breda register (på 5 oktaver!) hamnar i fokus. Det är bluesrock utan genvägar, musik som känns.”
Jag kan bara hålla med om att hon verkligen kan leverera och att det fanns energi, känslor och karismatisk närvaro. Jag kan helt klart tänka mig att se henne igen och även rekommendera andra att gå och se henne.