Scenen ligger mörk, den alltid så viktiga dockan sitter monterad på mickstativet.
Bandet äntrar scenen. Mikael Sigge Riesbeck är först, supertaggad som en 13-årig LANare som ska dygna för första gången. Johan Helgesson tar plats bakom trummorna som ligger dränkta i ljus för ovanlighetens skull. Michael Hansson småskrider lite lojt i på scen med famnen full av vattenflaskor, det blir svettigt detta.
Lukas Landerö och Stefan Nordeng intar sina platser och ser jäkligt taggade ut…. Första låten dundrar igång, samma första låt som på Sweden Rock 2004, nu med ny besättning med väskan packad med 3 nya låtar och guldkorn från förr.
Konserten inleds med Pleasuredome som följs upp av min personliga favoritlåt The Blood Remains. Nu kastar Micke av sig kavajen, för nu blir det åka av.
Energin är enorm på scenen, två av tre nya låtar kommer i tätt följd. Silver And Gold och Ten.
Nu jäklar är det bra tryck på Mejeriet.
” I’m the King, King of the cage
I’m still sitting here in my grave
I’m the King, King of the cage
I’m still a prisoner”
Textraden från Restrained, folket på golvet ylar med, jag får känslan av att de är här för att se detta bandet.
Debase kör en egen valkampanj i samband med Elected, en politisk käftsmäll., där presidiet består av:
Johan Helgesson – Trummor & slagverksamhetsansvarig
Mikael Sigge Riesbeck – Gitarr & strängbagare
Stefan Nordeng – Bas, tomgångsansvarig
Lukas Landerö – Gitarr, Solokock
Michael Hansson – Mikrofonmaskinist
Into the Sun, den tredje nya låten, grabbarna glöder och stirrar rakt in i solen.
När Unleashed ebbar ut och Debase radar upp sig och tackar publiken har jag fortfarande gåshud.
Tack!!
Nu ser jag fram emot fullängdaren som förmodligen kommer i början av nästa år, håller den samma kvalitet som de tre nya låtarna så blir den ruggig utmanare.
Nominering till rockbjörnen?
