Efter att succén Gefle Metal Festival gick i graven 2023 har det varit ganska tomt på metal i Gävleborgsmetropolen. Northern Flames är ett försök att sparka igång hårdrocken igen, och ambitionen är hög med bland annat framtagandet av en egen festivalöl. Svenska Parashift, Tad Morose, Dream Evil och Manimal samt finska Dreamtale fick äran att inviga detta initiativ, signerat MPsS Music Events.
Dock kommer årets festival förmodligen att gå minus, enligt arrangörerna Marie-Louise Östling och Sebastian Kraft som vi fick en pratstund med under kvällen.
– Vi har i nuläget sålt strax under 400 biljetter. Vi hade naturligtvis hoppats på fler. Det är dock skitkul att arrangera, och de som har kommit hit verkar vara glada. Det har varit vårt huvudfokus, så där tycker vi att vi har lyckats.
Att ambitionsnivån är hög hos arrangörerna är tydligt. Till festivalen hade en helt egen öl tagits fram.
– Det är ju många band som tagit fram egna öl, säger Sebastian Kraft. Så vi tyckte att det skulle vara skitkul om vi tog fram en festivalöl till den här premiärupplagan av festivalen, så då gjorde vi det.
Angående hur urvalet av årets line-up gick till var det, enligt Östling och Kraft, en inställd spelning från Dream Evil 2024 som sådde det första fröet.
– Vi gillar ju Dream Evil, och sedan tipsade de om Manimal som de trodde skulle passa in.
– Dreamtale fick vi ett tips om av en annan person. Vi hade inte hört dem förut, plus att vi tyckte det var intressant att de inte hade spelat i Sverige tidigare, trots att de hållit på ganska länge och är relativt kända.
– Tad Morose vet vi att många gillar och vi tycker att de är jävligt bra. Dessutom känner vi dem lite grann, så vi tyckte det skulle vara skitkul om de ville komma hit också.
Att det finns en stark drivkraft hos arrangörerna råder det inget tvivel om, men att ta tillbaka Gefle Metal är inget som är på tapeten just nu, enligt Kraft och Östling.
– Vi gör detta för att vi tycker det är roligt och för att det finns många metalfans här i Gävle. Vi vill helt enkelt att folk ska ha någonstans att gå för att lyssna på metal.
Enligt Östling har de pratat om att göra någonting utomhus framöver, och att denna festival blir en drivkraft att gå mot den drömmen. Det viktigaste för arrangörerna är dock mötena mellan banden och publiken.
– Det bidrar till den härliga stämningen, säger Sebastian Kraft.
Både Kraft och Östling har fått mycket lovord av besökarna.
– Man blir väldigt tacksam över att ha fått göra något som andra människor mår bra av. Det är en enorm drivkraft för framtiden, säger Marie-Louise Östling.
Om det blir en fortsättning nästa år återstår att se. Ambitionen finns där, men det gäller att få ihop allting rent ekonomiskt också.
– Vi befinner oss på en stentuff marknad och vi vill ju att det ska bli bra. Samtidigt är det kul att hålla på med det här och vi vill ju skapa en festival som vi själva hade velat gå på. Så i slutändan är det nog värt att försöka en gång till.
Band för band: Så var spelningarna
Parashift
Sebastian Kraft, som förutom att vara med och arrangera även är sångare och gitarrist i Parashift, inledde hela festivalen. Bandet har i skrivande stund tre singlar ute på Spotify, där den senaste singeln ”Maze of Time” gästas av Ronny Hemlin från Tad Morose. Enligt Kraft är det fler låtar som kommer att släppas och ett album väntas så småningom.
– Vi körde de låtarna ikväll som vi hade färdiga, sedan har vi tre låtar till som vi jobbar med för fullt.
Parashifts spelning var det inget större fel på. Det finns fortfarande en del saker att jobba på, men med den drivkraft som Sebastian besitter kan det mycket väl bli något riktigt bra så småningom.
Dreamtale
Finska Dreamtale var nästa band ut. Trots att de vid det här laget börjar bli veteraner var detta deras första Sverigebesök någonsin. Bandet består numera av två sångare, där Battle Beasts originalsångerska Nita Valo är den mest meriterade i bandet, medan gitarristen Rami Keränen är den enda kvarvarande originalmedlemmen.
Musiken kan bäst beskrivas som Battle Beast light med inslag av Nightwish och klassisk power metal. Nita i all ära, men någon Noora Louhimo är hon inte. Spelningen på Gasklockorna var förvisso helt okej, men jag föredrar Battle Beast alla dagar i veckan.
Tad Morose
Tad Morose stod därefter på tur. Bandet frontas sedan 2008 av Nordman-sångaren Håkan Hemlins lillebror, Ronny Hemlin. Bandets motor är dock gitarristen Christer Andersson, som påminner en hel del om Wolf Hoffmann när han med inlevelse och karisma äger scenens högra sida med sin vita Flying V. En annan som lirar med mycket inlevelse är basisten Tommi Karppanen, som far över scenen och även ner i diket till publikens förtjusning.
Karisma är tyvärr något som Ronny saknar. Killen kan verkligen sjunga, men som frontman är han ingen höjdare – här har han mycket att lära från scenpersonligheter som Dee Snider eller Bruce Dickinson. Spelningen var dock riktigt bra rent musikaliskt och publiken var med på noterna, även om det möttes av ett unisont burop när Ronny skanderade ”Heja Djurgårn!” från scenen.
Manimal
Kungsbackas stoltheter Manimal var nästa band ut, och de visade omgående var det berömda skåpet skulle stå. Det var fullt ös från start, från stenhårda ”Black Plague” till sista låten ”Irresistible”. Detta var lätt den bästa spelningen jag har upplevt under 2026. Manimal visade verkligen att de är ett av Sveriges absolut bästa metalband. Det fanns dock ett stort minus med spelningen: den var för kort.
Dream Evil
Dream Evil var sista bandet ut. Tyvärr kunde inte bandets arkitekt Fredrik Nordström medverka på grund av en skada, utan fick istället agera ”beertech” åt de andra på scenen. I stället var det Stefan Kjellberg (som bland annat lirat i PureX) som ersatte honom på gitarr, vilket han gjorde med den äran.
Själva spelningen var lekfull med en setlista som spände över hela karriären. Sångaren Niklas Isfeldt sjöng riktigt bra och bjöd på sig själv. Det märktes tydligt att det var ett gäng rutinerade rockrävar som stod på scenen.
Summa summarum
En kul och väldigt välorganiserad liten festival! Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka nästa år och att det blir fler som köper biljetter då. Knappt 400 hade löst biljett till årets upplaga, och jag tror att de flesta garanterat kommer att komma tillbaka.
Avslutningsvis fick Sebastian och Marie-Louise frågan om vad som hade varit en drömbokning för nästa år.
– Sabaton och Ghost kanske. Fast Ghost har ju lagt ner för tillfället. Pain skulle jag jättegärna vilja ha hit, säger Sebastian.
– Majestica skulle jag vilja boka. Tommy verkar inte vara omöjlig att ha att göra med, så det vore skitkul, avslutar Marie-Louise.
Text och foto: Ulf Romedahl.
