Foto: Dennis Kjellander
Det har hänt mycket för Isabell och bandet sedan vi senast pratade. Efter den starka spelningen på Sweden Rock följde en intensiv Europaturné genom bland annat Tjeckien, Slovakien och Österrike. Samtidigt har arbetet med bandets efterlängtade debutalbum pågått för fullt. I den här intervjun berättar Isabell om den omtumlande sommaren, mötet med den europeiska undergroundscenen och albumet som nu äntligen börjar närma sig release.
Pauline:
Det är ju inte jättelänge sedan vi träffades faktiskt.
Isabell:
Nej, det är det ju inte.
Pauline:
Och då hade ni bara gjort hälften av det ni har haft på gång den här sommaren. Det känns som att Sweden Rock var en jättestor grej, och sedan har ni gjort en hel turné också. Det har verkligen hänt mycket.
Isabell:
Ja, det har det verkligen gjort.
Pauline:
Men Sweden Rock då? När vi träffades efter giget var du fortfarande uppe i molnen.
Isabell:
Ja, det var lite så ett bra tag efteråt. Man var liksom hög på livet. Att få stå där när man har drömt om det i så många år, och dessutom få en publik som verkligen är rätt för oss – som är taggade på musiken och lätta att få med – det var jätteroligt.
Och sedan att få så mycket bra respons efteråt också… Det var verkligen världens ego-boost. Det var svinkul.
Pauline:
Hur var hela upplevelsen då? Sweden Rock är ju en stor festival och en enorm apparat att hänga i. Hur kändes det?
Isabell:
Jag tyckte att det var fantastiskt. Vi har ju aldrig blivit så proffsigt bemötta tidigare.
Nog för att man har varit på venues och festivaler som varit bra uppstyrda, men Sweden Rock är på en helt annan nivå. Allting är så planerat och alla är jättehjälpsamma och trevliga.
Man märker att de som jobbar där verkligen brinner för det. Både Nemis och Studiefrämjandet var hur bra som helst, så vi blev väldigt väl omhändertagna. Vi kom dit dagen innan och då fick vi direkt veta var vi skulle checka in, var vi skulle få våra band och så vidare. Vi fick också ställa oss på artistparkeringen en kort stund eftersom vi behövde hämta mat och lämna av några av grabbarna. Då var det någon kille på en fyrhjuling som hjälpte oss. Dagen efter blev vi mottagna direkt av en tjej som var artistvärd. Hon visade oss runt och förklarade hur allting skulle gå till.
Vi fick också tillgång till logen väldigt tidigt. Vi hade ett eget tält med en loge, och sedan fanns det ett större tält i samma område. Där fanns snacks, dricka, vatten, en stor spegel och grejer. Alltså, det var jättelyxigt. Det är man inte van vid. Sedan var alla på Studiefrämjandet och Nemis väldigt fina. Vår kontaktperson på Studiefrämjandet var också där och det var jättekul när han jobbade på festivalen och fick se oss.
Så ja, det var verkligen bara en positiv upplevelse. Jag vill lite igen bara!
Pauline:
Mersmak, liksom?
Isabell:
Ja, precis!
Pauline:
Men det tog ju inte mer än någon vecka innan ni gav er ut på turnén?
Isabell:
Vi hann komma hem från Sweden Rock, eftersom vi behövde åka hem emellan. Vi var hemma i två dagar och sedan åkte vi igen. Det blev alltså ingen lång mellanlandning hemma. Det är ju ändå en bit ner till Sweden Rock, så man åker hem den sträckan och två dagar senare åker man samma sträcka igen. Det var lite kul.
Pauline:
Ni var bland annat i Tjeckien, Slovakien och Österrike – länder där man verkligen vet att metal uppskattas. Hur kände du att ni blev mottagna där?
Isabell:
Jättebra. Verkligen. Både venuesen, klubbarna och publiken som kom visade verkligen uppskattning. Det var väldigt tydligt.
Det var också häftigt att komma till de här underground-scenerna som många har pratat om och faktiskt få uppleva dem. Det är nice med sådana lite mindre underground-klubbar, för då är det väldigt hängivna och trogna besökare som ofta kommer tillbaka. Den första klubben vi var på, 007 i Prag, är ju känd som en av de äldsta underground-klubbarna där. Det var häftigt att bara komma dit och se hur allting fungerar. Så det var riktigt kul!
Sedan i Österrike blev det efterspelning och många ville hänga med oss efteråt och bjuda grabbarna på shots. De var väldigt givmilda. Man fick träffa väldigt mycket fina människor. Det var faktiskt det roligaste – alla människor man fick träffa.
Pauline:
Jag tycker det är så häftigt.
Isabell:
Ja, jag tycker det också. Det är lite overkligt också när man tänker på hur allt började. Att vi nu har varit ute på vår första Europaturné. Det är ingenting jag hade kunnat föreställa mig för bara något år sedan. Så det var riktigt häftigt.
Pauline:
Ni har släppt singlar och videos som varit väldigt uppskattade, och nu vet jag att det är på gång något till hösten. Berätta mer!
Isabell:
Ja, det kommer en singel ganska snart. Vi har redan släppt den första singeln och nu kommer det en till inför vår platta, Edge of Existence, som kommer ut i höst.
Vi har jobbat på albumet i ungefär ett års tid och det kommer bli så jävla spännande och kul att äntligen släppa ett album. Det är ju det vi har jobbat för och velat göra jättelänge, men det har väl aldrig riktigt varit rätt i tiden. Vi har haft en del medlemsbyten och så.
Men nu har vi hittat en grupp som är väldigt stabil. Alla skriver mycket musik och vi hjälps åt mycket. Vi har hittat ett sätt som verkligen fungerar bra för att skapa musik. Det har varit väldigt kul att jobba fram den här plattan också. Samtidigt har det varit jätteintensivt hela det här året med inspelningar och allting. Men det har varit väldigt lärorikt och väldigt kul.
Pauline:
Hur många spår blir det på albumet?
Isabell:
Jag tror att det blir nio spår. Och det finns ett koncept bakom plattan också. Det handlar om döden och någon slags livslinje. Från ett besked till… ja, faktiskt till andra sidan. Albumet bygger på minnen och känslor inför det här ämnet. Jag tror också att det är ett ämne som berör alla människor.
Jag tror att det finns människor som kan ta till sig texterna och musiken. Det kände vi att vi ville göra. Vi ville ha ett koncept bakom vårt första album. Och det låter väldigt, väldigt bra, om jag får säga det själv.
Pauline:
Klart du får säga det själv!
Isabell:
Ja, jag är jättestolt. Verkligen. Både över mig själv och grabbarna, och vår producent Isak också, som har jobbat jättehårt med det här under hela året.
Det har pågått samtidigt som vi haft väldigt mycket spelningar, så det har gått åt mycket tid till musiken.
Pauline:
Man har ju sett ert namn på väldigt många ställen under våren. Det har varit spelningar både i Stockholm och på andra håll, och ni har varit förband här och där. Det är så häftigt att se utvecklingen, för jag vet ju hur hårt ni jobbar. Och verkligen få se resultaten. Jag är så nyfiken på albumet så det är inte klokt.
Isabell:
Ja, (Isabell skrattar lite) jag förstår det.
Pauline:
Men hur känns det? Ni måste ju känna er lite kända vid det här laget. Jag känner att det har hänt väldigt mycket bara under det här året.
Isabell:
Jag tror att det beror på att vi har varit aktiva och spelat en del.
Men att känna sig känd… Jag vet inte riktigt när man räknas som det. Jag känner det inte själv. Jag känner att vi har lyssnare och att lyssnarskaran växer. Det är ett gäng som följer oss, är aktiva och hör av sig. Så visst har man reflekterat över det, men att faktiskt känna sig känd? Jag vet inte.
Jag tror att det kanske är någonting man aldrig själv känner. Jag skulle väl säga att alla i bandet är väldigt jordnära, och det känns viktigt. Vi är där och vi är tacksamma för alla tillfällen vi får, alla lyssningar och all publik. Man ska inte ta det för givet. Det tycker jag är viktigt. Men absolut, jag märker att det börjar hända saker.
Pauline:
Det har det ju. Och det måste vara väldigt skönt också att det har börjat lossna lite.
Isabell:
Ja, det har varit mycket jobb för det.
Pauline:
Och då blir det väl ännu mer värt?
Isabell:
Definitivt.
Pauline:
Vad har man då att förvänta sig inför releasen?
Isabell:
Det kommer snart ut information om en releasefest. Datumet kommer upp ganska snart och det blir samma datum som vi släpper plattan. Det är närmare än man tror.
Man kan förvänta sig en platta där vi provar på mycket olika saker. Låtarna varierar ganska mycket för att det ska hända saker dynamiskt. Vi testar en hel del nya grejer och kör på det som är lite typiskt oss, men vi har inte låst oss fast vid någonting för mycket. Albumet har fått skapa sig själv.
Det är ett bra album, tycker jag. Jag hoppas verkligen att det kan kännas lika mycket i hjärtat för andra som det gör för oss. För det gör det verkligen.
Det här är väl lite vårt kärleksbarn som man rår om och älskar. Det blir lite läskigt också att visa upp albumet för världen när man har lagt ner så mycket av sig själv i det. Man hoppas att folk kan relatera till det och ta till sig musiken. Men vi är väldigt stolta över det vi har gjort.
Pauline:
Och det är väl det absolut viktigaste.
Isabell:
Ja!
Pauline:
Tack så mycket för att du ville prata med mig idag!
Isabell:
Tack själv!
Imorgon kommer en recension av plattan och nästa vecka kommer ett inlägg om releasefesten som är i helgen som kommer! Tro mig, det är värt att läsa om!
//Pauline