Skribent: Sally Steampunkers
Sverige har en hel del mindre och mellanstora festivaler med tyngre musik, det gäller bara att hitta dem. En av dem är Dunndret i Karlskoga som vissa kallar för punkfestival andra hårdrocksfestival. Bergslagen närmare bestämt Karlskoga behöver festivalen och är Karlskoga smarta så rider de med på vågen, vilket gynnar orten med omnejd. Arrangören Jenny gjorde ett grymt bra jobb och en ställer sig frågan, att om hon inte motarbetas, hur stort och häftigare kan det bli? Det var inte alls svårt att ta sig dit till Karlskoga utan bil. Festivalcampingen låg smidigt nära som sig bör, om man inte väljer att bo på hotell.
—————————————————–
Lineup Vip: Sole Syndicate, Doomherre, Diavola och Analrevolt
Lineup fredag: Los Bastardos, Svederna, Spiral Skies, Iron God, Sherlock Brothers, Sodakill, The Generals, A Canorous quintet, Centinex och Wormwood
Lineup lördag: Gräsbrand, Butchers Curse, Orecus, Die Kristi Brüd, Sanghrial, Bottenhavet, Völva, Pouppée Fabrikk, Demonical och Nazghor.
——————————————————
Vip kvällen och festivalen inleddes med Sole Syndicate, melodic metal är en trevligt, nästan lite för trevligt men bara nästan.
Kvällen avslutades med Analrevolt med sin könsrock och det hörs redan på namnet att de inte är ett band för de pryda. Fansen var väldigt pepp och redo med att svänga sina dildos.
Först ut på fredagen var i alla fall inga mindre än Los Bastardos. Trots bandmedlemmarnas unga ålder så är det här ett powertrio att räkna med. Boka dem så de får mer erfarenhet och bli ännu mer varma i kläderna. Jag förstår nu varför deras musikstil kan liknas med Rage against the machine. Det är inte fy skam! De är verkligen inte fy skam! De körde låten Elenour.
Sherlock brothers hade inte lirat på 12 år när de väl intog scenen. Enligt dem själva så var de nu ”äldre, fulare och tjockare” men det var inget som märktes när de levererade sina låtar i 40 minuter. Att de fått blodad tand kan man förstå och vi som var där hoppas på fler spelningar.
Sodakill slog till med en jädra skräll, för dem var det här rätt scen och bästa ljudet. Här fick de leva ut sin bredd i jämförelse mot när de var förband till Big Fish i Karlstad. Blev de snabbt populära? Ja absolut!
Centinex behöver egentligen inte någon närmare presentation med sin death metal. De var tajta och satte en grymt proffsig spelning.
Wormwoods melodic black metal blev tyvärr lite av en besvikelse speciellt efter Centinex. Wormwood fick liksom aldrig till det med ljudet och därmed blev hela spelningen en aning halvdan, särskilt om man jämför med de inspelade låtarna som man lyssnat på inför spelningen på Dunndret.
——————————————————
Gräsbrand från Uppsala inledde Lördagen. De hade värmen emot sig men startade ingen riktig gräsbrand. De genomförde en trevlig setlist som passade festivalens behov av mjukstart.
Butchers curse med sin death/thrash metal hade nog den mest överaktiva sångaren då han gärna var överallt samtidigt, vilket var mycket underhållande.
Orecus med sin melodic death metal levererade en härlig tyng. Pricken över iet för mysfaktorn hade varit om vip-sofforna fått stå front row men kan inte få allt och det är helt okej.
Die kristi brüd bjöd på trallpunk och för de som hört bandet Tüstnad (med Kim Minkkinen nu i bandet Bottenhavet på sång), hör snabbt likheten mellan banden just Tüstnad och Die kristi brüd.
Sanghrial dödsmetal bandet som ville vara steget före ”spela snabbare” vilket de därmed gjorde, de spelade klart snabbare.
Bottenhavet med som tidigare nämnts Kim Minkkinen på sång och bandet, körde sin högklassiska 70-tals inspirerade hårdrock.
Völva körde inget mellansnack utan manglade på med sin black metal. De gav inget behov av att se där och då, men klart värda att lyssna på.
——————————————————
Tyvärr missade jag de tre sista banden på grund av plötslig regnskur vilket tydligen är vanligt där i Karlskoga. Mitt skraltiga tält dog men jag är nöjd och glad över de band jag fick uppleva live. Boka in Karlskoga 15 juli – 17 juli 2027 så ni inte missar en grym festival i Bergslagen.
