Down må ha dykt upp och försvunnit som det beskrivs i Sweden Rocks egen beskrivning men det gör inte fansen färre eller på något vis lugnare!
Med Phil Anselmo vid mikrofonen vet man ju att det kommer bli både ösigt och brutalt. Kirk Windstein på gitarr och Jimmy Bower på trummor skapar ju bara mer tyngd och för att få lite grädde på moset har vi Pepper Keenan och Patrick Bruders som slår på strängar så det står härliga till.
Publiken står hårt framme vid kravallstaketet och jag kan inte låta bli att njuta av att se de här svettiga metalfansen skrika och skratta om vartannat. För det är ju det som händer på en festivalspelning. Hur tungt det än är från scenen så kommer det alltid att finnas en glädje som lyser igenom. Phil utbrister mitt i alltihop att vi ska vara tacksamma som får honom ett så otroligt vackert land. Och ja, det är jag. För det är vackert både i landskapet men också i gemenskapen hos rockers!!
//Pauline Foto: Dennis Kjellander