Ingen har väl missat det Svenska Metalbandet Bloodstain efter deras episka debut på Sweden Rock 2025? Nej jag tänkte väl det! Jag intervjuade dem då och när jag fick chansen att göra en uppföljning ett år senare var jag ju tvungen att hugga!
————————
Pauline:
När vi pratade förra året hade ni precis börjat få uppmärksamhet. Nu har det gått ett år och det känns som att det har hänt hur mycket som helst. Vad är den största förändringen sedan dess?
Tobias:
Jag är ny!
Benjamin:
Den största förändringen är att vår tidigare sångare lämnade bandet. Och när gjorde han det?
Jonathan:
Vi gjorde några spelningar under sommaren, men efter Malmöfestivalen började vi leta efter en ersättare. Under sensommaren och hösten började vi leta ersättare och sen ringer Alex Tobbe som vi kände tidigare från Eternal och frågade vi om han ville vara med i bandet och som tur var tackade han ja. Vi skulle ju på turne under hösten med Dark Tranquility.
Pauline:
Då kan det ju vara bra att ha sångare.
Jonathan:
Ja sångare har vi ju! Oskar sjunger! Men gitarrist kan ju också vara bra! Haha!
Pauline:
Och sedan har ni signat med Live Nation?
Jonathan:
Ja, precis. Vi har ingått ett bokningsavtal med Live Nation
Pauline:
Det är ju ändå ganska stort.
Bandet:
Det är ju det! Ja, det är riktigt stort.
Pauline:
Och välförtjänt skulle jag säga med tanke på hur jäkla bra ni var redan förra året! Hade ni kunnat föreställa er att det skulle gå så här snabbt?
Jonathan:
Vi har alltid haft höga ambitioner, men det är svårt att veta exakt hur saker kommer att utvecklas. Det är ju inte ofta det går såhär fort speciellt som vi inte ens släppt en skiva. Den kommer ju först i höst!
Benjamin:
Målet har alltid varit att komma så långt som möjligt. Vi har aldrig tänkt att vi bara ska spela på mindre klubbar. Samtidigt är det svårt att förutse hur snabbt saker faktiskt kan hända.
Pauline:
Nu kör ni ju Hellfest! Det är ju stort!
Benjamin:
Ja det är stort!
Jonathan:
En klar milstolpe!
Pauline:
Ni har fått många kommentarer om er musik genom åren. I början jämfördes ni ofta med klassisk thrash metal. Hur ser ni på er utveckling idag?
Tobias:
Det har vi gått ifrån nu.
Benjamin:
Vi försöker egentligen undvika att låsa oss vid en specifik genre. Folk får gärna beskriva oss hur de vill, men vi vill inte begränsa oss själva. Det är ju svårare att skriva om man måste hålla sig i en viss genre.
Jonathan:
Om man bestämmer sig för att man måste passa in i ett visst fack blir det lätt en massa regler. Vi vill hellre skriva den musik vi själva tycker är bra.
Oskar:
I början hördes våra influenser tydligare. Med tiden hittar man sitt eget sätt att skriva låtar. Jag tycker att den kommande skivan visar att vi har hittat ett mer eget uttryck. Vi är ett metalband, sen får andra döma själva.
Jonathan:
En del folk kommer såklart att säga att det fortfarande låter som Metallica men tja, det kommer att ha utvecklats ännu mer till nästa skiva. Vi utvecklar ju vårt sound.
Pauline:
Är ni oroliga för att vissa gamla fans inte kommer att gilla utvecklingen?
Jonathan:
Det kommer säkert alltid att finnas folk som föredrar det äldre materialet, men vi tror att fler kommer att uppskatta utvecklingen än tvärtom.
Tobias:
Och om vi samtidigt når nya lyssnare så är det också positivt. Det viktigaste är att vi fortsätter utvecklas som band.
Pauline:
Ni har spelat fler och större spelningar det senaste året. Vilka reaktioner har ni fått?
Tobias:
Bara bra reaktioner! Det har inte varit någon som kommit fram och liksom hatat oss!
Jonathan:
Varje spelning känns större än den förra. Det kommer mer folk och fler vet vilka vi är.
Oskar:
Det märks även utanför spelningarna. Som igår när vi kom hit. Folk kommer fram och berättar att de har sett oss i Göteborg, Stockholm, Karlstad eller någon annan stad. Det är väldigt kul att få träffa människorna som faktiskt lyssnar på musiken.
Benjamin:
Det är också speciellt att få ansikten på dem som följer oss. Det gör allt mycket mer verkligt.
Pauline:
Hur känns det att gå från att vara ett lokalt band till att bli igenkända runt om i landet?
Tobias:
Det känns nästan naturligt eftersom det här alltid har varit målet.
Benjamin:
När folk kommer fram och berättar att de uppskattar musiken blir det ett kvitto på att det vi gör faktiskt når fram.
Pauline:
Ni släpper ju ett album i höst. Hur har processen sett ut?
Benjamin:
Albumet har tagit längre tid än vi först trodde eftersom sångaren hoppade av.
Oskar:
Ja jag fick ju spela in alla låtarna på nytt.
Benjamin:
Vissa av låtarna har funnits med länge och har sina rötter redan i tiden kring EP:n.
Jonathan:
Vi har aldrig haft någon plan där vi sagt att vi måste skriva på ett visst sätt. Vi skriver den musik vi själva vill höra.
Benjamin:
När vi bytte sångare fick vi också möjlighet att arbeta vidare med materialet tillsammans med en ny producent. Det gjorde att vi kunde finslipa låtarna ytterligare.
Pauline:
Kommer replokalen alltid att vara viktig för er, eller tror ni att ni kommer att arbeta mer digitalt i framtiden?
Jonathan:
Replokalen kommer alltid att vara viktig!
Tobias:
Ja det funkar inte annars.
Benjamin:
Visst skickar vi idéer och filer mellan varandra, men det går inte att ersätta känslan av att stå i samma rum och skapa tillsammans.
Jonathan:
Det handlar inte bara om musiken. Det handlar om gemenskapen, diskussionerna och allt som händer runt omkring.
Benjamin:
Ja vi är ju vänner utanför bandet också! Vi hänger ofta.
Tobias:
Ja vi käkar middagar och umgås ju mycket.
Benjamin:
Ja ibland kollar man på film och dricker bärs!
Tobias:
Ibland?!
Bandet skrattar
Pauline:
Blir det mycket konflikter när ni skriver musik?
Benjamin:
Inte särskilt mycket faktiskt.
Jonathan:
Vi kan ha olika åsikter, men det är en del av processen. Om man diskuterar idéer ordentligt brukar resultatet bli bättre.
Tobias:
Ja om vi är oense så blir det majoriteten som får rätt.
Oskar:
Det viktiga är att alla får säga sitt. Oenighet behöver inte vara något negativt så länge man jobbar mot samma mål.
Pauline:
Ni verkar hela tiden blicka framåt. Vad är det högsta målet just nu?
Jonathan:
Vi vill bara fortsätta växa.
Oskar:
Det finns egentligen ingen punkt där man känner sig färdig. När man når ett mål dyker nästa upp.
Benjamin:
Vi vill ta oss utanför Sverige ännu mer. USA, Sydamerika och Japan är marknader som lockar.
Jonathan:
Vi försöker hela tiden ta nästa steg. Hellfest är ett stort steg för oss, men samtidigt ser vi redan fram emot vad som kommer efter det.
Pauline:
Så målet är egentligen att bli så stora som möjligt?
Bandet:
Ja, varför inte? Man måste våga sikta högt.
Ja där ser ni! Bandet siktar mot att bli bäst och jag ser fram emot att höra plattan som ska starta upp den resan i höst!
//Pauline