Erik Grönwall behöver knappast någon närmare presentation.
Idol-vinnare, frontman ibland annat H.E.A.T och legendariska Skid Row står redan på hans imponerande CV.
Men framförallt har han gått en
tuff kamp mot cancer som inte bara har påverkat hans karriär utan även har satt sin prägel på han första riktiga solo-platta med egenskrivet material.
Texterna är väldigt personliga och avhandlar bland annat kampen mot sjukdomen och uppbrottet med Skid Row.
Hans kamp mot cancern behandlas i låten Hell and back där Erik verkligen beskriver hans resa från isoleringen på sjukhuset, till dit han har kommit till idag. Det är stundtals väldigt mörkt och väldigt självutlämnande.
Överlag så har Erik låtit texterna gå före partyrocken. De två inledande spåren Born to break, titelspåret Bad bones samt Save me är tre riktigt bra rockdängor som i alla fall jag gärna skruvar upp volymen ett par hack.
Rent musikaliskt så spretar skivan åt lite olika håll. Det märks att Erik verkligen velat skriva låtar och få utlopp för sin kreativitet som han kanske inte fick göra fullt ut ibland annat H.E.A.T. Det finns tydliga
influenser från band som Aerosmith, H.E.A.T och Queen.
Who’s the winner har en tydlig koppling till Queens 70-tals sound där Erik snyggt har vävt in piano, körer och stråkarrangemang. Du får lite av Killer Queen, We are the champions och Somebody to love på en och samma gång.
Hela albumet avslutas med balladen Written in the scars där sjunger med mycket känsla och kraft. Utan att veta exakt vad texten handlar om så känns den väldigt personlig och känslan är att, Erik har verkligen grävt in i sitt djupaste inre när han skrev texten. Låten har dessutom ett snyggt stråkarrangemang och den är ett väldigt avslut på en riktigt bra platta.
Man kan säga vad man vill om Erik men den resan som han har gjort från en sjukt tuff behandling mot cancern till dit han är idag är sjukt imponerande.
Rösten är det absolut inget fel på. I min bok är han just nu en av Sveriges absolut bästa sångare och hans enorma repertoar som han släpper på Youtube där han med briljans tar sig an allt från Painkiller till I will allways love you visar vilken grym sångare han är.
Han har dessutom redan börjat skissa på nästa skiva och den längtar jag efter för vad jag har fått höra på Bad bones så bådar det gott inför nästa släpp.
