Eleine släpper nu EP:n We Stand United. Eleine startade 2014 och bandets grund har alltid utgjorts av Rikard Ekberg (gitarr, bakgrundssång) och Madeleine Liljestam (sång). Utöver det har en del medlemmar skiftats, senast så sent som i början av året då trummisen och basisten fick lämna bandet efter att det avslöjats att de betett sig olämpligt mot fans. Något jag får förmoda var ett hårt slag mot bandet, men med denna EP så antar jag att de vill signalera att de står fast och vill blicka framåt.
Eleine har släppt en del material genom åren och bandet har musikaliskt sett mått ganska bra sedan de släppte albumet We Shall Remain (2023), som uppskattades högt av inte minst fansen. Ska man förenkla Eleines stil så är det, sett till överbyggnad, symfonisk metal – till stor del beroende på Liljestams sångstil och höga register, men i grunden kan man höra många spår av thrash- och extrem metal. Personligen gillar jag band som lyckas blanda stilar för att göra sin egen grej. Det är inte sällan band själva vill definiera sig i något fack, men för att återupprepa så är det är enbart för enkelhetens skull.
EP:n innehåller fem spår. Introt är helt instrumentalt och bringar dramatik och spänning. We Stand United är det nya spåret som Eleine spelat in. Det är en urtypisk symfonisk metal-låt blandad med hårda riff. Bakgrundssången är lite speciell då jag tycker Rikard låter mer trollsk i sin ton, vilket ger en extra edge jämfört med en mer traditionell growl.
Sedan följer liveversioner av Never Forget och We Are Legion från Masters of Rock 2024 (båda spåren är från We Shall Remain). På skiva låter upptagningarna väldigt bra och man kan uppleva bandets kvalitet live i sin egen stereo eller mobil. Även här är det symfonisk metal med hårda riff och growlande. Med bandets framgångar och mottagande av föregående skiva är det fullt förståeligt att de vill släppa liveversioner av framgångsrika låtar, och det utrymmet finns antingen på en liveskiva eller en EP.
Sista spåret är också från We Shall Remain, nämligen Promise of Apocalypse. Men versionen är symfonisk och avskalad, vilket jag tycker blir ett abrupt avbrott från övriga skivan. Det är ett lite för stort avbrott från övriga materialet, lyssnar man på Eleine vill man höra hårdrock med Madeleines granna röst. Vill man höra den mer uppumpade versionen är det bara att gå till föregående skiva. Jag vill också skjuta in att jag gärna skulle se Madeleine Liljestam jobba på en soloskiva där den här typen av låtar (och versioner) kan få komma mer till sin rätt. Liljestam har alltid varit talangfull och har i sitt CV både deltagande i Idol och Diggiloo (och säkert mycket mer som jag inte har på min radar).
Jag kommer inte dela ut ett betyg till den här EP:n då den trots allt innehåller en ny låt och tre spår från föregående fullängdare. Jag har en fundering om låten We Stand United kan vara ett svar på den tragiska händelsen som resulterade i de sparkade medlemmarna, och att bandet vill göra ett statement om att de står enade med sina fans. Om det är så är det en fin gest. Sammantaget är detta en EP där man kan avnjuta Eleines skicklighet både i studio- och liveformat, och som kan fungera som ett förspel till nästa större projekt.
Genre: Symfonisk Metal, Melodisk Metal
Skivbolag: Reigning Phoenix Music
Recension av: Anthony Ceylan
