Captain Black Beard ett band som jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om tidigare än mindre hört något av, inte medvetet i alla fall.
Jag är imponerad.
Bandet har gått igenom ett par byten av medlemmar, det senaste var sångaren som lämnade och Fredrik Valhgren tog plats bakom micken.
Om detta är ett nytt sound eller inte har jag ingen aning om, men jag blir nyfiken på äldre plattor, men jag ska ge mig på att lyssna igenom de gamla plattorna också, för är de i närheten av denna platta är det guld i mina öron.
Jag gör denna recension på ett annorlunda sätt, jag lyssnar 1 gång och antecknar. Råmaterial är ibland det enda sanna.
Plattan inleds starkt med Dreams som ger en hint av det som komma skall och den ribban ligger högt.
Spår 2, When it’s over kanonlåt som uppföljare och följer det märket som förra låten satte. ÅH! Ett saxofon-solo, så härligt. Underbart!
Chasing Rainbows Bra låt som sitter som en smäck. Refrängen fastnar på trumhinnan och vill liksom inte lossna.
Shine Blev först lite orolig i introt då jag trodde att den obligatoriska balladen skulle komma men ack så fel jag hade(jag har en inre allergi mot ballader, då de tenderar att bli sega, tråkiga temposänkare, förmodligen har heavyballads på 90-talet förstört mycket av min känsla för ballader) Detta är så jäkla bra och shit va det svänger.
AI lover AI både fascinerar och avskräcker mig, Låten ger mig en nice vibe och jag känner genast tillit till AI – skön melodisk låt. Artificiell fling blir till kärlek vid första öronkastet.
Can’t you see Riktigt bra tempo, underbara riff och klös i refrängen, ge mig mer, mer ,mer!
Read your mind 3 minuters utfyllnad är första känslan, men när jag lyssnar och antecknar detta kommer jag på mig själv att jag sitter och sjunger med redan i andra refrägen så inte på något sätt en dålig låt snarar tvärtom. Ibland känns det bra att ha fel.
Piece of paradise Nu kom den, balladen som jag fruktat så. Jag blir nog extra kritisk till just ballader, som jag nämnde tidigare så är det väl en gammal kärleksskada som sitter djupt i mig.
Men jäklar, tvåstämmigt och magiskt sound. Keyboardslingan förför, solot liggen som en smekning längs ryggen och sen jäklar vilken pipa Fredrik Vahlgren ligger inne med.
Where do we go Gitarriff som glöder, dubbeltramp på kaggarna, graciös keyboard, basen gungar med. Alltså grabbarna vet exakt vad de sysslar med. Jag får Gåshud!
In your arms Plattan avslutas precis lika snyggt som den började – med en käftsmäll. Tempo och känsla. Jag vill höra igenom plattan igen.
Lineup:
Robert Majd – bass
Fredrik Vahlgren – vocals
Daniel Krakowski – guitar
Vinnie Strömberg – drums
Webshop:
https://bit.ly/cbb-trgt
Jonas ”JK73” Karlsson