Intervju – Jonas Almén – Royal Republic

Den 21 december tog Royal Republic för andra året i rad tillbaka sitt koncept The Royal Homecoming till Brinova Arena. Giget var en del av LoveCop-turnén och Rockbloggens utsända fick en intervju med Jonas Almén för att snacka om nya albumet, vilka spelningar som är bäst och hemligheten bakom 20 år som band.

Vad tycker du skiljer hemmapubliken mot, om man jämför med till exempel en spelning på Sweden Rock Festival som är större än Brinova?

Det är alltid lite spännande att spela på hemmaplan, för ofta så känner man en hel del människor i publiken och det är lite..Man hamnar på ett annat ställe liksom, ”Men det är ju du och det var länge sedan” och ”Fan vad kul att du är här”. Så det är ju super på det viset och sen efter giget att träffa och hänga lite med alla vänner, men rent allmänt så är det spelningen som spelar in och då är det bara 100 procent som gäller hela tiden.

Jag såg ju er första gången på Kino här i Karlskrona för flera år sedan, föredrar ni lite mindre gig eller är det mer att ni vill göra större och större hela tiden?

Ambitionen är ju alltid att allt ska växa hela tiden, och det har det verkligen gjort för oss. Det har ju gått riktigt bra med biljettförsäljningen, framförallt på den här turnén, men det beror enbart på 15 års hårt, hårt jobb. Vi började med att spela inför en publik med två personer i, sen blev det fyra och sen var det åtta och sen plötsligt 32 och där händer ju något. Och så växte publiken efter hand, det är något som bandet har jobbat upp. Royal Republic är ett liveband och har alltid varit ett liveband, vi gillar att spela för publik samtidigt som vi föredrar en hälsosam blandning mellan jättestora festivaler och små klubbar.

Ni har ju hållit ihop i snart 20 år som band, hur gör ni för att hålla fast vid den kärleken som ni har till musiken och inte tröttna? För det är ju inte så ovanligt att bandmedlemmar byts ut, men ni har fortsatt i samma uppställning.

Ja det är ju väldigt ovanligt, men vi kände till varandra när bandet grundades men kände inte varandra på så sätt. Och så var ju musiken det som förde oss samman först och främst. Sen när vi gav oss ut och började spela så började vi lära känna varandra, att så här funkar du och såhär funkar jag. Numera vet man att jaha, nu behöver han vara ifred lite och där behöver du inte utrymme, det är vår dynamik i bandet fast det är mer som ens andra familj. Så det är så vi får det att fungera, på gott och ont som det är med familj, det gnabbas och det är kärleksfullt. Men jag tror främst att tjafsandet kommer främst när vi skriver låtarna för alla vill ju alltid låtens bästa. Eftersom att alla i Royal bidrar till att skriva musiken så blir slutresultatet alltid bra, men det kan vara lite smärtsamt på vägen dit.

Apropå att skriva musik, hur gör ni för att välja ut låtar till ett album om ni alla har starka viljor? För det finns ju en röd tråd som ett album behöver ha.

Oftast brukar det bli så att när vi drar igång hela processen med låtskrivandet så sitter alla var för sig, och sen delar vi våra idéer via en applikation för att sedan gå igenom allt tillsammans. Och då brukar vi oftast hitta en eller två delar som vi känner att det här, det är kärnan för plattan och sen bygger vi upp låtar kring den. Sen silar man och vaskar rätt mycket innan man hittar rätt och så får man ner det till 10 låtar ungefär.

Lazerlove är er första rockballad och en av de mest spelade låtarna tillsammans med My House på Spotify, nu ska man ju inte bara gå på siffror på Spotify. Men varför tror du att det är just dom två låtarna från nya albumet som blivit de mest populära?

Jag tror dels att det beror på att det är öppningslåten och vår första riktiga ballad, det var där vi drog igång allting. Sen finns det många element som tilltalar folk, där finns energi och vi känner att vi vet var vi är som musiker, vad vi gillar att göra för musik. Jag brukar ofta säga att en platta är en liten del bara, för vi blir alla inspirerade av annan musik som vi lyssnat på och blivit inspirerade av. Det är två skitbra låtar helt enkelt och jag tror att folk uppskattar att vi har gjort en ballad. Det är lite med glimten i ögat, man ska inte ta sig själv för på stort allvar tycker jag. Men i just balladen så finns det lite mer djup, så den berör på ett helt annat sätt för det är inte bara ”good times” och fest, utan det finns en annan sida också.

Hur känner du personligen att nya albumet tagits emot?

Mycket bra! Många säger till oss att det här, det är jättebra. Det har varit mycket rosor och inget ris, jag älskar den nya plattan och vi vill ju alltid utvecklas och bredda oss. Man vill inte fastna i ett hörn och skriva låtar som låter likadant, utan det ska vara lite överraskningsmoment. Eftersom att det är vi fyra som ska spela musiken live så skriver vi musiken för oss, har vi tur så gillar våra fans det vi gör, och än så länge funkar det ju. Vi testar deras tålamod men det går hem.

När det kommer till utveckling och musik så finns det ju alltid en grund i själva konsten, som är musiken man skapar. Hur gör ni för att hålla fast vid den grunden som personifierar Royal Republic, samtidigt som musiken utvecklas?

Efter först plattan så gjorde vi nästan direkt en 180 sväng, vad gäller både musik, engagemang och känsla. Det fick inte bara vara glatt och party utan ha lite inslag av det här deppiga. Att utvecklas och testa nya grejer är bara bra, sen tror jag att mycket av det som händer bara är ren slump. Vi testar oss fram hela tiden och hittar saker vi känner att det här är ju skitbra, det blir som att använda en helt ny färg att utforska. För oss är det viktigt att vi tycker det är något bra och att vi kan stå bakom det till 100 procent.

Vilken motgång skulle ni säga har lett till mest framgång för er?

Oj, jadu nu får jag nog tänka till lite.. Vi har nog aldrig tänkt på att det har varit just en motgång, även om vi självklart har haft några. Det är så många år man varit ute på vägarna och vi har väl alltid gjort samma sak och spelat oss fram till det vi är idag. Så det har aldrig varit några genvägar för oss, men samtidigt har vi inte känt av motgång på det viset utan snarare känt att det varit framsteg. Både lite större men också lite mindre. Vi åkte ju upp och ner i Sverige och spelade på alla ställen som ville boka oss, sen fick vi en festival bokad och då kände vi att nu, nu händer det. Det börjar surras lite grann i kulisserna och sen började vi bli ett namn i Sverige, men då gick den festivalen i konkurs istället så det sket sig. Men det var faktiskt inte bara tråkigt utan då fick vi en bokning som förband i Tyskland så vi stack ut och satsade där istället. Sen började det hända mycket i Tyskland, till slut kändes det som att vi var där varje vecka. Men det blev som ringar på vattnet och på den vägen är det. Nu är man ju ute och spelar mest hela tiden.

Har ni några specifika mål ni vill uppnå, som att hit ska detta albumet ta oss och vi måste nå hit?

Jag tror att vi lyckats ticka av dom målen vi har velat uppnå, sen kommer det ju alltid nya mål på vägen. Man vill spela på större ställen och få in mer produktion, lite mera folk, men allting växer och blir större, och det har verkligen vuxit och blivit större de senaste åren. Vi jobbar på och kommer inte sluta i första taget.

Har ni några speciella traditioner som ni måste göra innan ni går ut på scenen?

Alla i Royal är olika, när det gäller uppladdning har vi försökt ha lite grejer. Vi har testat träning, ett tag körde vi med små grodorna för att bli varma i kläderna, men nu är det mer att en timme innan gig så börjar alla göra sig iordning i sin takt, går omkring och hummar lite och man märker rätt snabbt att ingen sitter still. Sen när vi ska upp på scenen och vi står så att vi ser publiken så laddar vi upp och skakar hand med varandra och sen kör vi igång.

Blir ni fortfarande nervösa innan ni går ut på scenen?

Nja, nervös blir man inte längre, utan man blir mer taggad skulle jag säga. Det är som att man slår på en glödlampa, liksom nu kör vi. Men självklart ger vissa saker lite större adrenalinpåslag än andra måste jag ändå säga och vissa gig som det idag (21a december, Brinova Arena) som ska livestreamas och filmas, då blir det lite mer fokus på vad vi gör.

Hur gör du för att ha kontakt med publiken samtidigt som du levererar på scen?

Oj, det är nog främst genom ögonkontakt för det är viktigt. Oftast spelar man med muskelminne, man liksom bara vet vart man är någonstans på instrumentet så jag tittar knappt på det utan det går av sig självt. Så jag försöker kolla ut i publiken och få kontakt, ge energi och få energi tillbaka, just responsen man får är väldigt roligt att se och det i sig är ju en del av peppen. Vi blir ännu mera taggade och så blir det en positiv spiral av det hela.

Ja för det är ju minst sagt energiskt när ni är på scen, hur orkar ni hålla på så länge för det tar ju aldrig stopp. Det bara ökar och ökar?

Tackar, ja men det är ju för att vi är skittråkiga bakom scenen (skratt). Man går på sparlåga under hela dagen och försöker samla krafter och sen släpper man ut allt under de 90 minuter giget är. Det händer verkligen inte mycket backstage, du skulle kunna höra om någon tappade en fjäder på golvet (skratt).

Nej backstage är ju långtifrån så glamouröst som många tror.

Nej, för oss handlar det mer om häng. Vi är väldigt lyckligt lottade alla i bandet att alla kommer bra överens och vi har ett underbart crew med oss, mycket skratt och mycket skämt. Det är en väldigt positivt atmosfär, för det är väldigt viktigt för oss att fortfarande ha kul.

Hur skapar man ett tidlöst sound enligt dig?

80-tals trummorna, det är faktiskt jättesvårt att svara på för det känns som om alltid går lite i cykler. Ta till exempel som när the Weeknd släppte Blinding lights, nu är det ett par år sedan men där är det ju 80-tals syntar och soundet från det årtiondet, men det låter mer polerat och bättre teknologiskt. Vissa saker är odödliga och hör ihop med olika årtionden så man försöker nalla lite av dom. Royal Republic är ju en härlig blandning av allt vi gillar, för vi lyssnar på allt. Man vet aldrig riktigt vad det blir, men det blir bra i slutändan.

Ni har tidigare öppnat åt bland annat Foo Fighters, Social Distortion och Blink 182, om ni fick välja ett band helt fritt att turnera med, vilka hade ni valt och varför?

En hel turné? Den måste jag fundera lite på, det är ju mycket det här när man hänger efteråt och sådant där. Motörhead hade nog varit väldigt roligt att sticka ut med, men jag vettefan om man hade pallat med allt det krökandet, jag hade nog varit helt trasig efter det (skratt). Nej men jag tror faktiskt jag hade valt Iron Maiden, när jag tänker efter. Det är ett sjukt stort band men verkar väldigt jordnära.

Idag ser man ju framgång och genombrott på ett helt annat sätt än förr, nu är det mycket antalet följare på sociala media, streams på Spotify och sådant. Men om man ser bortom det, hur skulle du säga att ni Royal Republic mäter er framgång?

Eftersom att vi är ett turnerande band så mäter vi som vi alltid gjort genom biljettförsäljningen. Sålde vi fler biljetter denna gången än förra gången vi var här, nej det gjorde vi inte eller så gjorde vi det. Om vi inte gjorde det, så okej varför inte? Så fick man hitta några anledningar de få gånger de hände, men som det är nu säljer vi mer och mer för varje gång vi kommer tillbaka till ett ställe. Så det är ett väldigt bra sätt att mäta framgång på skulle jag säga.

Sista frågan, om man ska se Royal Republic för första gången live, vad ska man då förvänta sig?

Då ska du förvänta dig att lämna spelningen efter 90 minuter med ett stort leende på läpparna och känna att det var precis vad du behövde. Du kommer ara glad och peppad och ha den känslan hela tiden, både under men också efter giget.